Rätt till särskilt stöd

Dåvarande skolminister Ibrahim Baylans svar till Simon

Under en så kallad ”barn- och ungdomshearing” i Stockholm 2004 fick Simon tillfälle att ställa frågor till dåvarande skolminister Ibrahim Baylan, via dåvarande socialminister Berit Andnor. I juli 2005 kom svaret från Ibrahim Baylan. Läs svaret i sin helhet nedan. Läs även hur vår nuvarande skolminister Jan Björklund ser på saken.

”Hej Simon!

Socialminister Berit Andnor har överlämnat dina frågor till mig eftersom de handlar om mitt ansvarsområde. Jag ber om ursäkt att svaret dröjt.

Jag blir mycket glad när barn och ungdomar är engagerade i skolfrågor och jag beundrar dig som trots svårigheter nu går på ett tekniskt gymnasium.

Du frågar om det är en demokratisk rättighet att varje elev själv får avgöra vilka betyg han/hon vill försöka uppnå och om detta gäller även om man har ett funktionshinder.

Det är självklart att det står var och en, även elever med funktionshinder, fritt att sträva efter så höga betyg som möjligt. Enligt skollagen ska betyget bestämmas med hjälp av de mål som eleverna enligt kursplanerna ska ha uppnått i grundskolan och de betygskriterier som har fastställts för ämnena och ämnesområdena. Dessa kriterier ska med andra ord vara uppfyllda för att få ett visst betyg.

Särskilt stöd ska enligt skollagen ges till elever som har svårigheter i skolarbetet. Lagen föreskriver dock inte hur detta stöd ska utformas. Det är de professionella i skolan som tillsammans med eleven och elevens vårdnadshavare ska komma fram till vilka behov eleven har och hur de bäst kan tillgodoses. Självklart ska elever med funktionshinder – även ges stöd så att de kan uppnå så höga betyg som möjligt. I 7 kapitlet 8 § i skollagen slås det fast att om det finns särskilda skäl får läraren vid betygssättningen bortse från enstaka mål som eleven ska ha uppnått i slutet av det nionde skolåret. Med särskilda skäl avses funktionshinder eller andra liknande personliga förhållanden som inte är av tillfällig natur och som utgör ett direkt hinder för att eleven ska kunna uppnå ett visst mål. Om tillämpning av den så kallade pysparagrafen blir aktuell bör skolan på olika sätt ha informerat eleven och vårdnadshavarna om detta. Enligt grundskoleförordningen är rektorn skyldig att upprätta ett åtgärdsprogram om det genom skolans personal, en elev, elevens vårdnadshavare eller på annat sätt har framkommit att en elev är i behov av stödåtgärder, t.ex. att det finns anledning att tro att en elev riskerar att inte uppnå målen för ett ämne.

Du frågar också när det kommer en lagstiftning om diskriminering för skolområdet. Regeringen överlämnade i maj en lagrådsremiss med ett förslag till en ny lag mot diskriminering och annan kränkande behandling i skolan. Den ska överlämnas till riksdagen under hösten.

Det är dock självklart så att det redan i dag är förbjudet att diskriminera någon i skolan. I skollagen slås fast att alla barn och ungdomar, även de med funktionshinder, ska ha lika tillgång till utbildning. Utbildningen ska vara likvärdig, varhelst den anordnas i landet. Läroplanen föreskriver att rektorn har ansvar för att undervisningen och elevvårdsverksamheten utformas så att eleverna får det särskilda stöd och den hjälp de behöver.

För mig är det självklart att skolan i sin planering av undervisningen utgår ifrån varje elevs behov och förutsättningar. Lika tillgång till undervisning och likvärdig undervisning betyder inte att alla ska ha likadan undervisning utan de individuella behoven måste styra. Elevens behov av stöd är således alltid en bedömningsfråga, som inte behöver handla om diskriminering.

Du frågar vidare varför det inte finns någon instans där man kan överklaga Skolverkets beslut när det gäller enskilda tillsynsärenden. Skolverkets tillsynsverksamhet är en del av Utbildningsinspektionen. Inspektionen har till uppgift att klargöra om och hur väl en verksamhet fungerar i förhållande till bestämmelserna i skollagen, skolformsförordningarna och de nationella läroplanerna.

Skolverkets tillsynsverksamhet kan granska en viss skola eller kommun och kan vara föranledd av att Skolverket på olika sätt uppmärksammats på att det kan förekomma missförhållanden i verksamheten, t.ex. genom en anmälan. Skolverket är ingen domstol dit enskilda kan vända sig för rättsligt bindande beslut på skolområdet. Det finns ingen rätt att få sin fråga prövad och anmälaren är inte en part i ett mål. Om Skolverket bedömer att det finns grund för amnälan görs en utredning om vad som har hänt och vilket ansvar huvudmannen eller skolan har haft i det inträffade. Utgångspunkten är att huvudmannen själv ska ges möjlighet att ta sitt ansvar innan det blir aktuellt med tillsyn från Skolverkets sida.

I tillsynsbeslut anges om huvudmannen enligt Skolverkets bedömning uppfyllt lagens krav eller om det finns anledning att rikta kritik. Tillsynsbeslut skall ses som en upplysning till den granskade verksamheten och innebär inte ett rättsligt bindande beslut. Det finns inte heller nägra sanktioner kopplade till tillsynsbeslut där brister i verksamheten påtalats, men huvudmännen brukar i regel vidta de åtgärder som Skolverket kräver för att verksamheten skall vara uppfylla statens krav.

Enskilda som inte är nöjda med Skolverkets beslut kan därför inte vända sig till någon annan instans för att få beslutet omprövat. En enskild kan emellertid alltid inkomma med en ny anmälan eller på annat sätt uppmärksamma Skolverket på saker som hänt efter det tidigare beslutet. I Skollagskommitténs betänkande Skollag för kvalitet och likvärdighet (SOU 2002: 121) finns förslag till ny lag på flera av de punkter som du tar upp. Ett förslag till ny skollag har just skickats ut på en kortare remiss.

Med vänlig hälsning
Ibrahim Baylan”

Klicka här för att se brevet.