Elevhälsan

Tack Boden och Arvidsjaur!

Stort tack Boden och Arvidsjaur för att vi fick komma till er och föreläsa om Individanpassad pedagogik – Vägen till kunskap, 15 – 16 augusti 2012.

Målet med våra föreläsningar är att visa hur det kan bli möjligt att inkludera alla elever i skolan även om man har någon form av funktionsnedsättning. Simon har diagnosen språkstörning/dyslexi men trots denna diagnos har vi alltid varit säkra på att han hör hemma i vanlig skola.

När vi är ute och föreläser berättar vi om vad som gjorde att Simon klarade skolan – mot alla odds. Det var nämligen tack vare den individanpassade pedagogik som jag arbetade fram och anpassade till varje ämne från lågstadiet till högskolan.
Att få komma till Norrbotten och bli mött på Luleå flygplats av Britt Hansson, specialpedagog och samordnare Skoldatateket, Bodens kommun, var en ära. Vi har talats vid mycket på telefon under senaste året och jag har förstått att Britt bestämt sig för att göra ”språkstörning” känt i Norrbotten.

Får du en elev med språkstörning i din klass måste du som lärare vara medveten om att funktionsnedsättningen påverkar alla områden där man använder språket och där språkförståelsen är involverad. Detta betyder att det berör alla ämnen i skolan. Därför krävs det att man som lärare har god grundkompetens om hur elever med språkstörning tar till sig kunskap. Vi hoppas att vår föreläsning bidrar till att stärka denna kompetens.
Britt Hansson hade redan från början en plan över hur hon skulle ge oss oförglömliga minnen från Norrbotten. Hon började sin guidning med att visa alla Luleås sevärdheter. Hon var tydlig med att allt bara skulle bli bättre och bättre under resans gång.
Färden gick mot Boden där första föreläsningen skulle ges för gymnasiets alla lärare. I Boden verkade Britt ha sitt hjärta och efter en god lunch med hennes medarbetare på Bodens skoldatatek var vi redo att möta våra åhörare. Vi blev varmt välkomnade av gymnasiets skolchef och elevhälsans chef. Elevhälsan verkade väl uppbyggd och de förklarade att deras uppdrag var att stödja skolan i arbetet med barns och ungdomars lärande. Att jobba i team verkade vara en väg som de sett leder till framgång. Det var kanske därför Simon och jag kände oss som på hemmaplan.

Trötta, men med en önskan om att vi bidragit till att sätta språkstörning på kartan, gick färden vidare mot Arvidsjaur. Britt som bestämt sig för att ”undervisa” oss göteborgare om allt vad Norrbotten hade att bjuda på tog en liten omväg för att vi skulle få se Storforsen. Inte vet jag vad som är en liten omväg i hennes värld men för oss göteborgare som klagar över restid och långa köer överallt var det åtskilliga mil. Att få se renar gå och beta utmed vägrenen gjorde ju inte det hela sämre. Höjdpunkten var när vi fick sitta och avnjuta en middag med rökt renskav och mandelpotatis och blicka ut över Storforsen och höra bruset och dånet. Vem bryr sig om avstånd och sömn när bruset av forsen sjunger för oss.

Efter 26 mil i bilen anländer vi till Norrbottens metropol Arvidsjaur. Britt förklarar för oss att nu är vi i en kommun som vunnit pris som bästa skolkommun både 2010 och 2011. Kanske ville hon ge oss en vink om att här är dom bäst på det mesta. Tänk att Simon och jag ska få hålla vår föreläsning för grundskolans personal i Arvidsjaur på biosalongen ”Medan”.

Vi behöver bara lite sömn innan detta ska äga rum. Britt somnar gott vad vi förstår och jag skulle helst också genast ha slutit mina ögon för att få en hel natts sömn. Simon är däremot inte färdig för sängen och innan han ska gå ut och vandra på Arvidsjaurs ”aveny” kräver han att vi ska gå igenom föreläsningen ytterligare en gång. Att hitta rätt ord innan man ställer sig inför åhörare kräver förberedelser för Simon vilket ingen kan förstå som inte vet hur det är att ha språkstörning eller afasi. Han gör det omöjliga och bestämmer sig för att ta kommandot över alla ord för att ge de som lyssnar en förståelse av vad språkstörning innebär i såväl skolan som övriga livet.

Jag somnar några timmar efter Britt och då upplever Simon Arvidsjaurs gator! Kanske beundrar han ”Läckan” som sprutar vatten i vattnet utanför restaurang Laponia.
På morgonen vaknar vi till ett strålande väder och efter en mycket god frukost anländer vi till biografen ”Medans”. Britt talar om för oss att nu befinner vi oss i kommunen där allt är som bäst. Vi möts av var barn- och utbildningsnämndens chef, elevhälsochef och skolchef m.fl. Vänliga, trygga personer som utstrålar värme och kunnande. All spänning släpper och Simon verkar trivas som fisken i vattnet. De talar samma språk som vi och vet vad ett varmt bemötande och mottagande betyder.

Jag såg på deras hemsida att Elevhälsan i Arvidsjaur har som mål att undanröja hinder för varje enskild elevs lärande och utveckling. En mycket stor ära att få föreläsa inför en
sådan lärarkår!

När föreläsningen är slut känner vi oss ganska uttömda efter allt vi försökt förmedla och avtackas av elevhälsans chef. Vi får veta att den lilla bukett av färska hjortron som Simon får i sin hand har en av cheferna varit ute och plockat under kaffepausen på närmsta myr. Att hon plurrat med ena foten verkar inte bekymra henne det minsta.
Vår dag avslutas med en god lunch tillsammans med Britt Hansson, hjortronplockaren och skolchefen på hotell Laponia. Vi har fått möta en kommun där allt verkar fungera så vi kan bara lyfta på hatten och gratulera. Vår förhoppning är naturligtvis att Simons berättelse nu gör dem till den bästa kommunen i Sverige för elever med språkstörning (om de inte redan var detta).

Trötta men nöjda anländer vi till Göteborg sent på kvällen och kommer från och med nu att ha Norrbotten i våra hjärtan.

Tack än en gång att vi fick inbjudan att komma och föreläsa för er. Tack Elevhälsan, Utbildningsförvaltningen, Bodens kommun som möjliggjort våra föreläsningar. Tack Britt för ditt enorma engagemang för elever med språkstörning.

Hoppas vi träffas snart igen.
Gullan och Simon Sjöholm